annakrekula

Snart närmar sig lättnaden, den är påväg, jag känner att den närmar sig !

Visst jag gillar att träna, men sånahär tyngder är inte nådigt att bära på.. men vet ni vad, nu blev jag häpi !

Dels för att jag vet att saker kommer att lösa sig nu, dock kommer det ta lite tid, men års längtan och strävan efter lyckan är snart nådd, hoppas jag iallefall, och det är väl det viktigaste har jag hört?

 

Kan ju säga att det endast är 217 dagar tills jag är frisläppt och lättad, då tar jag studenten och den dagen är jag säker på att jag aldrig kommer ångra, för det går inte.

Kan ju då även passa på att säga att jag ska rymma så sinnessjukt långt bort jag bara kan från detta ställe, det må vara ett mörker jag lämnar efter men det var det denna stad förblev. Dock så är den inget mörker så länge man tänder mys och mår bra, men det är en annan femma. För jag vill leva lite innan jag dör i denna håla, känna lite mer, lukta lite nya lukter och se lite nya saker förstårdu!

 

 

Jag tänker skratta lite mer och älska livet det där lilla extra och jag tänker inte ha något skit ogjort.

Inte när jag sitter där, som under hela barndomens dagar, mitt i skogen. Tillsammans med den eller dem jag älskar mest, efter en hemskt kall men ändå underbar dag utomhus, kanske på skidorna som jag inte kan hantera under fötterna eller på skotern likaså. Väl inne i stugan, med efterbitandekylahetta på kinderna, tinas jag upp framför kaminen efter middagen mätt och belåten och väntar på att bastun ska bli färdig. Sedan efter bastun kommer jag som jag alltid gjort, springa så jäkla snabbt jag kan genom mörkret i hopp om att inte halka och björnen ska äta upp mig. För att sedan komma in i stugan och ha glömt bort allt gott jag ställt fram på bordet framför tv:n, in under filten och älska livet !!

Men innan dessa gammeldagar så tänker jag variera mig, dags för nytt, annars blir man less på det gamla.

 

åååh jag bara längtar, längtar tills jag får skratta som Anna 5 år gjorde, det finns inget bättre och har nog inte funnits.