finhund



:)

inte ens ännu december



nu kände jag för att lägga upp en ful bild på mig bara för att Erica som vanligt är så himla snygg !




1 DECEMBER

igår var en helt (läs)ookej inte okej dag.. Sådana är måndagar, för då måste jag gå till skolan för att sedan få gå hem därifrån vid 5 tiden ! alltså, jag kom hem vid halv eller kvart i 6.. det innebär att jag hade skola i typ 10 timmar, eller? Det ärju för100an en hel natts sömn. Livet är knäppt :)

Nåväl, det börjar nästan pirra lite i magen nu.
Dels för att jag är hungrig.
Dels för att jag är nervös för att fylla 18. För då måste jag ta körkortet.
Dels för att jag inte vill bli 18, det ligger närmare 30 än 0. Det innebär, på ett sätt att jag är närmare döden än min födsel. Fast jag vetinte, nu lät det ganska orimligt.. Skitsamma och ha en bra dag !


booobo <3


kram !

julen är hääär (snart iallafall)



juuuulkuuuulstrålandefuuuul..
ne nu skojjades jag lite, jag tycker faktiskt om julen.
Älskar alla extremt mysiga lukter som påminner en om jul så himla mycket.
Speciellt levande ljus och alla konstiga kakor eller julbullor, vad de nu alla heter..
Det känns så himlans myspys så att man blir helt lycklig ! :)

känns det inte lite som att det finns en svag julstämning här på bloggen?


MEGAKRAAAM !!!


förstadvent !



hih, nu var jag lite småegoistisk.. men jag tänkte visa hur långt mitt hår av börjat bli efter att allt lossnade efter min misslyckade blondering. Fast nu såg jag att det inte alls hade blivit långt, jag ser ingen skillnad alls helt plötsligt. menmen, jag kanske drömde inte vetjag.. :( en vacker dag får jag också ha långt hår och vara lika vacker som den dagen, men såklart inte. För i kiruna äre alltid, nästan alltid iallafall, ofint väder..


kram på er !!!!

fredagen som den är

lagar mat, tränar, städar, passar tiden, åker till min egnafinasteälskadegrabb. <3

och imorgon får jag träffa min egnafinaaasnyggavän ester ! hur mer än okej är inte deråå? :D

<3


- Bob Dylan


Innan jag kände dig

Det var känslan av värme när han log mot mig.
När han såg mig djupt i ögonen, fick han allt att kännas så overkligt.
Något enormt underbart fanns inom människan, något som spred mer värme och ljus än solen själv.
Det ljuset och den värmen var riktad rakt mot mig, lyckan var obeskrivlig. Fanns den ens? tydligen..
Kärlek kallades det tydligen, känslan att få vara älskad. Oerhört älskad.
Känslan av när han kallar på mitt namn med en sådan mjuk, öm röst.
Sedan trycker sig mot en och viskar de finaste orden som finns, de som tidigare hade varit så obekanta.
Skrattet, de vackraste bruna ögonen jag någonsin haft i min syn, det otroliga leendet och dendär rösten, det var något som tanken och hjärtat inte riktigt klarade av att bortske från.
Att jag kunde få vara allt, känna att man är älskad för att vara den man faktiskt är.
Den bitande viljan att man alltid ville få känna så, med honom.
Att få kalla honom sin bästavän, för det är precis det han är & kommer att vara.

Tänk dig... att vara full med oro och smärta, att berätta det och att sedan få tillbaka några enkla ord, en förklaring och hans sanning. "du är inte värdelös, det är inte ditt fel, om du inte har gjort något så finns det ingenting att grubbla över, problemet är på deras sida, inte på din" och samtidigt riktigt få känna att man är hans, i hans varma famn, där man alltid vill stanna. Då är allting så enkelt, så himla enkelt..
Men smärtan av att inte veta hur man gör, hur mycket man än vill och tror att man kanske lyckas.
Svidandet när man inte vet hur man gör för att ge tillbaka.
Sånt hade inte funnits, inte i min värld. Att inte veta att "jag älskar dig" är ord som kan sägas och inte bara kännas. Man måste uppleva för att lära sig, mitt liv hoppade visst över ett kapitel.
Så mycket som man måste misslyckas med innan man lyckas.






teenage dream

guuuuud så jag saknar friidrotten, det är så galet synd att Kiruna aldrig velat fixa en friidrottshall..
Skulle det funnits en skulle jag bosatt mig där, det skulle inte finnas nånannanstans.
Men självklart, mina kära fina drömmar skulle kiruna rivasönder för att vi skulle få träna i tennisbanabunker i en källare.
Jag börjar bli less på att ta samma springrundor här i kiruna, less på att göra samma gamla övningar på gymmet.
Less på att inte kunna få behålla all pepp man hade en gång i tiden att kanske få nå nånstans, men istället gick allt under och själv stod man där, så blev det och så man tänke "nudå?"
Precis, nudå? Aldrig mer får jag känna gemenskapen och adrenalinet pumpa i bussen mot tävlingar.
Aldrig mer. Visst kan man fortsätta, men ensamhet är inte roligt, peppa sig själv är inte heller kuuul.

bajs & korv, där tog det slut...



:)

Följ min blogg med Bloglovin

ett litet misstag

Så himlans kneppt, nu har jag lyckats få min dåvarande som var min nuvarande blogg att raderats eller inaktiverats och nu försvann allt, tillochmed min gamla här på blogg.se "/

deprimerat känns det nu, men vad kan man göra..?
Bara att börja om från början, och aldrig mer mixtra med inställningar 6 på morgoon :)
Nåväl, det var ju bara en blogg, en fin liten blogg med en massa minnen, skit pårej anna vad du kan göra saker snett ibland..

RSS 2.0