annakrekula

Asssåååshiiit vad knasiga inläggen blir när man gör dem via telefonen?

Vad HENDEEERRRR? jao.

Var bara lite tvungen, sorri.

 

Nu blir jag ju förbannat less.

Pojkar pojkar pojkar, jag säger som plura! Min fina man i livet.

 

Ni pojkar som gör det, sluta klaga på fula tjejer..Vi är ju bara mänskliga, förlåååt men vi är inga som ni måste hålla blicken på! Vänd blicken på dem som ni avundar istället så blir erat liv mycket enklare.

Förväntningarna verkar lite väl stora hos er, lär er att tycka om realistiska former på oss kvinnor och lär er förstå att även vi, precis som ni kan få en och annan finne i ansiktet. Även vi kan få ovälkomnande valkar under höstdeppsäsongen och dessutom så är det inget fel att tycka om dem om man gör det!

Valkar kan faktiskt vara mysigt, benrangel är rangligt hårt och litet. Kuddar är tusen gånger mysigare och vem älskar inte sin kudde? Folk mår dåligt över alla skönhetsideal och alla påståenden, krav och hårda ord från omgivningen. Alla är födda till att se ut som man gör och man lever så som man själv vill leva och gör sina val efter vad som gör en lycklig. Jag kan säga att livet som tjej är inte enkelt, kanske är det inte som kille det heller men nu pratar jag om tjejer just eftersom att jag är i den situationen.

 

Jag har bemött oberäknerligt många kränkande ord, ända sedan barnsben till idag.

Alla vet att man inte ska lyssna på sånt och blahiblaha, blablabla.

Fast det är klart man tar åt sig och får en tankeställare. Jag har haft komplex över alla mina kroppsdelar, det är ingenting jag myttar om, och jag vet att iprincip alla tjejer någongång har känt sig otillräcklig.

 

 

För mig handlar erat beteende om:

- min näsa som jag känt att hela världen har gett sig en omgång med fula små äckelord, men ni kanske märker att orden som ni försöker slå mot min kära näsa tyvärr inte gör den mindre ! sorri.

- Min vikt, folk brukar säga till mig att jag inte ser ut som alla andra.. Men då funderar jag, vem har sagt att man måste se likadana ut? Vem har sagt att spinkigt är snyggt?

- Mina ben, heta propositioner och en snygg röv? Är det sånt ni blir lyckliga av? Jag lovar att om ni inte hade krossat mitt hjärta av alla era ord, så hade jag kunnat få er att skratta tusen gånger mer genom att använda det jag en gång hade inuti mig än benen och rumpan.

- Mitt leende, man blir ju förbannad. "Anna, dina tänder syns när du skrattar" för ihelvete era puckon, jag är inte tandlös, era syns också men jag kan slå ut dem på er om ni ser det vara omänskligt med tänder.

- Mina bröst, något jag inte hade velat få komplex över. Läs inlägget om bröst om ni vill veta mer.

- Mitt ansikte i helhet, ingenting är propertionellt där. Fast ni kanske inte visste att ingen människa är helt propertionell. Det är omänskligt, men ni verkar ju tro att kvinnor är omänskliga.

- Min mage, magen blir inte mindre av att ni matar den med ord med ingrediens av fett ex: fetto, fettvalkar, fettovaring. Asssååååshiiiit, vars finner ni logiken i det ni gör?

 

Ja, tillslut skäms man över allting så att man vill gömma det, och funkar det att gömma allt, najjs, inga dåliga dagar och inga kränkande kommentarer. Fast ni vet väl om att det är så många som märker att livet blir underbart när man släpper allt som ni vill bortske från? Jag pratar om dem som slutar att äta.

Fast.. livet blir inte underbart som jag påstod, men vardagen och de tillfällena som egentligen skulle vara hemska genom att stå där och skämmas. För att livet suger när man hamnat på botten, livet suger när man ofrivilligt fått kroppskomplex och livet suger när man vet att man inte kan hjälpa det.

Man väljer inte komplexen själv, men hade ingen klagat och jämfört oss med varandra så hade de väl aldrig uppstått?

 

Så klaga inte på det ni kallar fula tjejer, för ni är inga calvin klein modeller ni heller, snablars absolut inte! 

Ni som uttrycker er för mycket om detta, är inte så felfria och underbara själva.

Jag säger som en god vän brukar säga till mig. Skönheten sitter i betraktarens ögon !

 

Den dagen mannen i mitt liv älskar mig för den jag är, den dagen kommer jag att älska livet och honom tusen gånger mer! Men jag vet att sånt finns bara på film. För där finns det bara calvinklein modeller och victioria secret angels som finner varandra. Bäst att inse att massplastikkirurgera hela världens befolkning så blir alla lyckliga.

 

 

ELLLEEEER? skärpniing

 

 

 

Snart beger jag mig in under min rullgardin över pannan.

Lugg är en bra uppfinning, där hör jag hemma och där känner jag mig gömd och trygg.

hih

Helt sinnessjukt vad jag inte har haft tid med något annat än skolböcker de senaste två veckorna.

Men nu är det höstlov och det kommer riktigt otruligt lägligt !

Har inte så jäkla mycket att säga, känner mest bara nån slags tomhet här inuti faktiskt.

Mamma har åkt utomlans också, men snart kommer hon hem. Fast jag saknar henne.

Det är så ensamt så att jag blir ledsen.

Sen har det hunnit bli vinter också, snö och kallt vart man än vänder sig, det är väl rätt mysigt ändå..

 

Fast dendär eviga saknaden och konstiga känslan är någonting som aldrig verkar vela försvinna.

Hur blir man av med sånt? Hur kan man sakna nånting som man inte själv vet vad det är?

Det känns som att jag saknar hela världen, allt och alla, fast jag ändå sitter här.

Omringad av alla men totalt ensam.. 

Mitt bröst viker sig in och ut ibland, det är rätt jobbigt och det gör ont.

Idag är en sån dag, fast jag borde ju vara lycklig ändå. Jag borde ju ha mycket att glädja mig åt, synd bara att allt är svart och tomt. Jäklar vad deppig jag låter, eller är. Houff, livet är för tungt för att överleva.

Inte så konstigt att alla dör.

 

 

 

 

original har större värde än kopior, eget är vackert.

 

 

 

Som att livet var en bok, med varje kapitel som på något sätt måste avslutas och för att man sedan ska fortsätta på nästa som väntar. Boken har samma handling, det är ju samma liv.
Fast den nedskrivna texten försvinner ju inte bara för att man påbörjar nya kapitel, allt stannar kvar.
Saker kan göra så sinnessjukt ont, snart tänker jag elda upp boken och låta folk känna lukten av den läskiga och sorgsna bok jag plötsligt hamnade i.

 

Jotack jag är butter, men vatusan ska man göra när man inte vet hur man ska göra? juste.

Godnatt och kram, ni är alla fina människor! faktiskt.