annakrekula

Som att livet var en bok, med varje kapitel som på något sätt måste avslutas och för att man sedan ska fortsätta på nästa som väntar. Boken har samma handling, det är ju samma liv.
Fast den nedskrivna texten försvinner ju inte bara för att man påbörjar nya kapitel, allt stannar kvar.
Saker kan göra så sinnessjukt ont, snart tänker jag elda upp boken och låta folk känna lukten av den läskiga och sorgsna bok jag plötsligt hamnade i.

 

Jotack jag är butter, men vatusan ska man göra när man inte vet hur man ska göra? juste.

Godnatt och kram, ni är alla fina människor! faktiskt.