annakrekula

I want you to know
I've got a handful of trouble in my lonely little trouble soul

No, please don't go
But if you leave I'll understand cause I'm not easy yes I know

Cause I scream without a reason
And I act like you don't please me
And though I am a lucky lady
I throw things around me like a little baby

 

 

 

under min dagliga sömnrutings stund här omdagen så hade jag en märklig dröm.. Jag var på min efterlängtade underbara resa i Thailand, vi befann oss på railay beach, jag och några som jag tyckte om tror jag. Jag simmande och snorklade, men när jag skulle in mot stranden så befann jag mig mitt i forsen, i stugan i Kurkkio, iiiih.. paniiik fick jag ! Helt galen panik, men vet ni?
Prinsen på hästen som i sagan kom till mig..
Fast i detta fall en delfin.. men ändå ! Världens underbaraste, jag skulle dött sån panik jag hade.

Så nu tänker jag gå och vänta på denna delfin, för just nu befinner jag mig mitt i forsen och kan knappast simma iland ensam.

Snart närmar sig lättnaden, den är påväg, jag känner att den närmar sig !

Visst jag gillar att träna, men sånahär tyngder är inte nådigt att bära på.. men vet ni vad, nu blev jag häpi !

Dels för att jag vet att saker kommer att lösa sig nu, dock kommer det ta lite tid, men års längtan och strävan efter lyckan är snart nådd, hoppas jag iallefall, och det är väl det viktigaste har jag hört?

 

Kan ju säga att det endast är 217 dagar tills jag är frisläppt och lättad, då tar jag studenten och den dagen är jag säker på att jag aldrig kommer ångra, för det går inte.

Kan ju då även passa på att säga att jag ska rymma så sinnessjukt långt bort jag bara kan från detta ställe, det må vara ett mörker jag lämnar efter men det var det denna stad förblev. Dock så är den inget mörker så länge man tänder mys och mår bra, men det är en annan femma. För jag vill leva lite innan jag dör i denna håla, känna lite mer, lukta lite nya lukter och se lite nya saker förstårdu!

 

 

Jag tänker skratta lite mer och älska livet det där lilla extra och jag tänker inte ha något skit ogjort.

Inte när jag sitter där, som under hela barndomens dagar, mitt i skogen. Tillsammans med den eller dem jag älskar mest, efter en hemskt kall men ändå underbar dag utomhus, kanske på skidorna som jag inte kan hantera under fötterna eller på skotern likaså. Väl inne i stugan, med efterbitandekylahetta på kinderna, tinas jag upp framför kaminen efter middagen mätt och belåten och väntar på att bastun ska bli färdig. Sedan efter bastun kommer jag som jag alltid gjort, springa så jäkla snabbt jag kan genom mörkret i hopp om att inte halka och björnen ska äta upp mig. För att sedan komma in i stugan och ha glömt bort allt gott jag ställt fram på bordet framför tv:n, in under filten och älska livet !!

Men innan dessa gammeldagar så tänker jag variera mig, dags för nytt, annars blir man less på det gamla.

 

åååh jag bara längtar, längtar tills jag får skratta som Anna 5 år gjorde, det finns inget bättre och har nog inte funnits. 

 

Märkte precis att Bobbo har en mäktig plats här på bloggen.

Men det får ni stå ut med för han är världens bästa kompis, faktiskt, sådeså.

livet är verkligen inte lätt på dethär sättet..
Nu vill jag gå i ide och vakna upp en vacker dag.

Tur att jag har min själsfrände herr Boobo med mig iallafall, finusen!

 

Idag är en sån dag som jag helst bara vill mysa sönder och älska livet.

Kanske lukta på lite goda tända ljus och kolla på en fin film.

Kanske äta nånting gott och dricka julmust kanske.

Kanske ligga under en filt och må allmänt bra.

Eller så kanske man bara kan ligga kvar här i sängen och sysselsätta mig med mitt takstirrande

och tankebombning i skallen, och bara känna hur sjukt kallt det är.

Känna hur tomt och tyst det är när man är ensam, för jag har sagt det förut och jag säger det igen.

Ensamhet är min absolut värsta fiende, det finns ingenting värre att vara deprimerad och bara känna sig som den enda människan på jorden. Faast, egentligen kanske man borde känna sig hedrad att ha fått en sån plats, men jag känner inte att denna platsen är att prisa gud för att jag fått den.

 

Jag vill bara ha en såndär siamesisk tvilling, för då skulle jag veta, att den jäkeln skulle aldrig lämna mig.

Det skulle vara vi två mot världen! Nu tänker ni säkert att man skulle bli less att alltid sitta ihop, men bakom lessheten så finns alltid lyckan, för den dagen tvillingen skulle lämna en skulle den andra också åka in i ett svart hål. Jag kan inte vara ensam, jag är så sinnessjukt beroende av närhet så det finns inte!

 

Jag är bostavligt talat allergisk mot att tvingas vara ensam, ensamheten i sig är egentligen inget problem.

Däremot är just jaag i ensamheten problemet, jag hade kunnat göra det bra, men jag kan inte.

Tänk er själva att man egentligen tycker om typ banan, att det kan vara helt okej och riktigt bäst ibland, MEN man kan inte äta bananen för då får man feting allergichocken och då mår man såklart dåligt. Oavsett om man vill eller inte.

 

Sedan vill jag avsluta med att elaka människor isåfall skulle vara värd att vara allergisk mot allt som finns så att dom också får må dåligt.

Jag satt och tänkte imorse, vad får folk att vilja säga vissa saker och allt de tycker?

Folk kan få traumatiska upplevelser och men för livet förtusan !!

 

Jag var på pdol i sommras, jag hade tappat bort mina kompisar och gick och letade dem, som vanligt så kände jag mig så himla ensam för att jag inte hade dem, trots att det fanns tusentals människor runtomkring mig.

Det sista jag behövde var att en av dem vill tränga sig på och göra saken ännuvärre.

MEN så kommer det fram en kille på cirkus 20-25 år till mig och sa:

"Hörru, visst kommer du från Kiruna? Ifall det är du som är Anna så brukar mina kompisar säga att det ser ut som att du har fått en tegelsten i ansiktet"

 

SNÄÄLLLAAA NÅN, nu blir jag less och lessen och ska ta en femma.

hejdåååå, kram.

 

 

 

 

 

I tisdags hämtade jag brormin från tåget, igår hämtade vi mamsingen.. Jag tror inte det har varit såhär mycket liv i lägenheten på riktigt otroligt länge faktiskt, tyckte jag de första minutrarna tills jag lämnades ensam åt lägenheten och dessutom halloweenen. Flocken var samlad ett tag iallafall.

 

Helgen börjar närma sig och jag har ännu ingen utklädnad, funderar på att klä ut mig till Anna 3 år.

Bara för att jag kunde det där med att vara gölli då, eller ja, man kan ju se olika på saken.

Nu ska jag kaaanske bege mig mot gymmet, hade varit sköönt, dock mycketmindre mysigt att klockan är 8 på morgon och att det dessutom är lov.

SÅ! Får jag LOV att snarka nån timme till? heh, där var jag en fyndig en.

Tack.

Hej.

Kram.