hårt

livet är verkligen inte lätt på dethär sättet..
Nu vill jag gå i ide och vakna upp en vacker dag.
Tur att jag har min själsfrände herr Boobo med mig iallafall, finusen!
 
Idag är en sån dag som jag helst bara vill mysa sönder och älska livet.
Kanske lukta på lite goda tända ljus och kolla på en fin film.
Kanske äta nånting gott och dricka julmust kanske.
Kanske ligga under en filt och må allmänt bra.
Eller så kanske man bara kan ligga kvar här i sängen och sysselsätta mig med mitt takstirrande
och tankebombning i skallen, och bara känna hur sjukt kallt det är.
Känna hur tomt och tyst det är när man är ensam, för jag har sagt det förut och jag säger det igen.
Ensamhet är min absolut värsta fiende, det finns ingenting värre att vara deprimerad och bara känna sig som den enda människan på jorden. Faast, egentligen kanske man borde känna sig hedrad att ha fått en sån plats, men jag känner inte att denna platsen är att prisa gud för att jag fått den.
 
Jag vill bara ha en såndär siamesisk tvilling, för då skulle jag veta, att den jäkeln skulle aldrig lämna mig.
Det skulle vara vi två mot världen! Nu tänker ni säkert att man skulle bli less att alltid sitta ihop, men bakom lessheten så finns alltid lyckan, för den dagen tvillingen skulle lämna en skulle den andra också åka in i ett svart hål. Jag kan inte vara ensam, jag är så sinnessjukt beroende av närhet så det finns inte!
 
Jag är bostavligt talat allergisk mot att tvingas vara ensam, ensamheten i sig är egentligen inget problem.
Däremot är just jaag i ensamheten problemet, jag hade kunnat göra det bra, men jag kan inte.
Tänk er själva att man egentligen tycker om typ banan, att det kan vara helt okej och riktigt bäst ibland, MEN man kan inte äta bananen för då får man feting allergichocken och då mår man såklart dåligt. Oavsett om man vill eller inte.
 
Sedan vill jag avsluta med att elaka människor isåfall skulle vara värd att vara allergisk mot allt som finns så att dom också får må dåligt.
Jag satt och tänkte imorse, vad får folk att vilja säga vissa saker och allt de tycker?
Folk kan få traumatiska upplevelser och men för livet förtusan !!
 
Jag var på pdol i sommras, jag hade tappat bort mina kompisar och gick och letade dem, som vanligt så kände jag mig så himla ensam för att jag inte hade dem, trots att det fanns tusentals människor runtomkring mig.
Det sista jag behövde var att en av dem vill tränga sig på och göra saken ännuvärre.
MEN så kommer det fram en kille på cirkus 20-25 år till mig och sa:
"Hörru, visst kommer du från Kiruna? Ifall det är du som är Anna så brukar mina kompisar säga att det ser ut som att du har fått en tegelsten i ansiktet"
 
SNÄÄLLLAAA NÅN, nu blir jag less och lessen och ska ta en femma.
hejdåååå, kram.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0