annakrekula

Helt sinnessjukt vad jag inte har haft tid med något annat än skolböcker de senaste två veckorna.

Men nu är det höstlov och det kommer riktigt otruligt lägligt !

Har inte så jäkla mycket att säga, känner mest bara nån slags tomhet här inuti faktiskt.

Mamma har åkt utomlans också, men snart kommer hon hem. Fast jag saknar henne.

Det är så ensamt så att jag blir ledsen.

Sen har det hunnit bli vinter också, snö och kallt vart man än vänder sig, det är väl rätt mysigt ändå..

 

Fast dendär eviga saknaden och konstiga känslan är någonting som aldrig verkar vela försvinna.

Hur blir man av med sånt? Hur kan man sakna nånting som man inte själv vet vad det är?

Det känns som att jag saknar hela världen, allt och alla, fast jag ändå sitter här.

Omringad av alla men totalt ensam.. 

Mitt bröst viker sig in och ut ibland, det är rätt jobbigt och det gör ont.

Idag är en sån dag, fast jag borde ju vara lycklig ändå. Jag borde ju ha mycket att glädja mig åt, synd bara att allt är svart och tomt. Jäklar vad deppig jag låter, eller är. Houff, livet är för tungt för att överleva.

Inte så konstigt att alla dör.