It's hard, but it's harder to ignore it.

Hänger och svänger i G-vare ännu. Ingen höjdarstad och inget höjdarställe att leva på. Fast världens finaste besök har kommit till mig och gett mig såntdär som jag lever för. Godis, korsord och såntdära. Heheh... Att stanna här till måndag, som tidigast, är ju en jäkla börda. Inge kuuuuuligt alls.
Ensamhet är inget som är poppis för själen min.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0